Den jag valde att titta på idag var den från VM 2006. Alla olika slutspel har man olika associationer till, till exempel vet jag att i halvtidspaus under finalen 1998 var jag och min bror Linus ute och kickade boll, och att under sommaren 2004 när Sverige förlorade i kvarten mot Holland, var det studsmattehoppning hos familjen Sjöberg som gällde.

Men 2006 då, var jag 14 år och under de sista dagarna av slutspelet befann jag mig i Spanien för att spela fotbollscup med Matfors IF. Jag minns hur vi under finalen samlades på vårat hotellrum för att bevittna finalen, även nyligen beväxta rövhål, men det är en annan historia. Alla som känner mig vet att jag håller Italien närmast hjärtat då det gäller fotbollslag och nationer i allmänhet (efter Sverige). Men denna kärlek hade ännu inte blommat ut vid det laget, så när Fabio Grosso stänkte in den avgörande straffen bakom Barthez blev jag inte mycket mer än glad.

Hade detta varit nuförtiden hade jag blivit euforisk och fan i mig badat i fontäner (nästan i alla fall). Så därför värmer det i bröstet när man får återuppleva slutspelet i och med en sådan här krönika. Och man blir i princip tårögd när man ser Cannavaro lyfte den guldiga VM-bucklan.

Nu till sommaren stundar ju ett EM, där jag absolut håller på Sverige (sedan Italien). Tänk vilken fotbollsfest det skulle bli om Sverige går långt. Längtar redan till alla sommarkvällar med en öl i handen, kött på grillen och fotboll på TV. DET om något, är livet!

Nej, nu ska jag slå på nattens avsnitt av How I Met Your Mother. Det näst sista av denna säsong, mycket nöje!