Dagen började med att vi klev ur våra rosa täcken för att duscha av oss gårdagens smuts. Redan när man vaknade låg en spänning över huvudet som man inte kan beskriva. Att få bevittna sitt första derby är innebar ett extra pirr, speciellt eftersom detta skulle bli en så kallad sexpoängsmatch också. Efter våra sedvanliga croissanter begav vi oss senare med tunnelbanan till Flaminio och mötte där två killar ur Roma Club Svezia som delade ut biljetter som andra medlemmar köpt genom klubben.
Efter att ha utbytt vissa artighetsfraser och lite matchsnack drog vi vidare mot arenan med spårvagnen, ungefär tre timmar före matchstart. Ytterligare en halvtimme senare var vi inne på ett regnigt Olimpico med Corriere dello Sport i handen, tillsammans med diverse gratisblaskor som delades ut utanför arenan. 2 ½ timmar till match, 150 minuter som gick förvånansvärt snabbt.
Totti startade och även Menez hade en plats i startelvan. Det vill säga en offensiv uppställning med trion MTV i spetsen (Menez, Totti och Vucinic). Rysningar i hela kroppen när Roma, Roma, Roma spelades ur högtalarna och matchen kunde börja.
Ska försöka inte bli för långdragen och skriver snabbt att den första halvleken inte var en höjdare direkt. Kort in i andra går Menez ut efter en usel match. I slutet av andra händer det stora. Frispark Roma och Totti kliver upp för att skjuta efter pet. Ante filmar och jag står bredvid och säger: "Ingen jävla pet. Går alltid åt helvete". Men bang! 1-0. Il capitano kliver fram när hans mannar behöver det som mest. Vad var det som hände? Han hade inte gjort ett derbymål på flera år. Efter detta tappar Lazio-spelarna huvudet och drar på sig två röda kort innan Totti lade upp bollen på 11-meterspunkten. Straffen sitter stensäkert i nättaket och Totti hoppar över reklamskyltarna för att springa ut mot kurvan. Vilken syn!
2-0 och matchen var kort därpå över, Grazie Roma började spelas ur högtalarna och glädjen var total. 5:e raka derbysegern(!) och ett litet steg närmare toppen. CL-platsen finns fortfarande inom räckhåll. Det var mitt livs match jag fick uppleva igår. Förhoppningsvis kommer jag vara på plats när Roma vinner nästa scudetto, men tills dess kommer denna match vara den som ligger mig varmast om hjärtat. Helt makalöst!
Det är verkligen som alla romanisti säger: C'e solo un capitano. Det finns bara en kapten.
Bilder och videos utlovas senare.